Idag fick man se riktig lycka på ett helt okonstlat sätt som jag tror bara utvecklingstörda barn/vuxna kan visa.
När jag kon hem med Johan och Sebbe hade det kommit en avi från Olmed (ortopedteknisk hjälpmedelsverkstad) med Johans nya gympaskor. Snabbt som en vessla åkte jag ner och hämtade dom på postens utlämningställe.
När jag kom hem såg Johan direkt att jag bar på ett paket som var inlindat i papper, han ville direkt att vi skulle öppna det. En av de saker som får Johan att kikna av skratt är just när man river sönder papper eller drar bort tejp.
Nåväl, efter det att vi fått bort omslaget och fram skorna började Johan kvittra som en lärka om våren. Han ställde sig till och med helt frivilligt och lyfte på foten för att prova skorna, och sen säger man att han inte förstår så mycket. Han förstod direkt att han fått nya alldeles egna skor.
När jag fått på båda tog han Frida i handen och sprang runt i huset, allt medan han "tok" skrattade. Tvärnitade framför mamma för att visa upp sig, runt övervåningen i galopp ytterligare en sväng, han skulle till och med ha dom på när vi åt middag.
Ja, han är härlig den grabben, och hade han fått som han ville så skulle han förmodligen ha sovit med skorna på.
tisdag 30 januari 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

4 kommentarer:
Visst är det Johan jag både ser och hör honom när han klampar omkring med sina nya skor. Blir irriterad över att man inte ser dem och i nästa stund så står han och vevar med sina armar och allt är goj, goj
Hej igen! Ja, om det var sådär lätt att göra en sur och grinig 12-åring glad också!Han ser för härlig ut på bilden Johan.
Ha en bra kväll!
//Brittis
Bra blogg Micke / Sara
Intressant och trevlig blogg// mamma till aspieson
Skicka en kommentar